1Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam. 2Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig. 3Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg. 4Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. 5Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. 6Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov. 7Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt. 8Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. 9Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner. 10Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra: 11»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.» 12Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. 13Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd. 14Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov. 15Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå. 16Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast. 17Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under. 18Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma. 19Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik? 20Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup. 21Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen. 22Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. 23Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat. 24Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
1In you, Yahweh, I take refuge. Never let me be disappointed. 2Deliver me in your righteousness, and rescue me. Turn your ear to me, and save me. 3Be to me a rock of refuge to which I may always go. Give the command to save me, for you are my rock and my fortress. 4Rescue me, my God, from the hand of the wicked, from the hand of the unrighteous and cruel man. 5For you are my hope, Lord Yahweh; my confidence from my youth. 6I have relied on you from the womb. You are he who took me out of my mother’s womb. I will always praise you. 7I am a marvel to many, but you are my strong refuge. 8My mouth shall be filled with your praise, with your honor all the day. 9Don’t reject me in my old age. Don’t forsake me when my strength fails. 10For my enemies talk about me. Those who watch for my soul conspire together, 11saying, “God has forsaken him. Pursue and take him, for no one will rescue him.” 12God, don’t be far from me. My God, hurry to help me. 13Let my accusers be disappointed and consumed. Let them be covered with disgrace and scorn who want to harm me. 14But I will always hope, and will add to all of your praise. 15My mouth will tell about your righteousness, and of your salvation all day, though I don’t know its full measure. 16I will come with the mighty acts of the Lord Yahweh. I will make mention of your righteousness, even of yours alone. 17God, you have taught me from my youth. Until now, I have declared your wondrous works. 18Yes, even when I am old and gray-haired, God, don’t forsake me, until I have declared your strength to the next generation, your might to everyone who is to come. 19Your righteousness also, God, reaches to the heavens; you have done great things. God, who is like you? 20You, who have shown us many and bitter troubles, you will let me live. You will bring us up again from the depths of the earth. 21Increase my honor, and comfort me again. 22I will also praise you with the harp for your faithfulness, my God. I sing praises to you with the lyre, Holy One of Israel. 23My lips shall shout for joy! My soul, which you have redeemed, sings praises to you! 24My tongue will also talk about your righteousness all day long, for they are disappointed, and they are confounded, who want to harm me.
1Op U, o HEERE! betrouw ik; laat mij niet beschaamd worden in eeuwigheid. 2Red mij door Uw gerechtigheid, en bevrijd mij; neig Uw oor tot mij, en verlos mij. 3Wees mij tot een Rotssteen, om daarin te wonen, om geduriglijk daarin te gaan; Gij hebt bevel gegeven, om mij te verlossen, want Gij zijt mijn Steenrots en mijn Burg. 4Mijn God, bevrijd mij van de hand des goddelozen, van de hand desgenen, die verkeerdelijk handelt, en des opgeblazenen. 5Want Gij zijt mijn Verwachting, Heere, HEERE! mijn Vertrouwen van mijn jeugd aan. 6Op U heb ik gesteund van den buik aan; van mijner moeders ingewand aan zijt Gij mijn Uithelper; mijn lof is geduriglijk van U. 7Ik ben velen als een wonder geweest; doch Gij zijt mijn sterke Toevlucht. 8Laat mijn mond vervuld worden met Uw lof, den gansen dag met Uw heerlijkheid. 9Verwerp mij niet in den tijd des ouderdoms; verlaat mij niet, terwijl mijn kracht vergaat. 10Want mijn vijanden spreken van mij, en die op mijn ziel loeren, beraadslagen te zamen, 11Zeggende: God heeft hem verlaten; jaagt na, en grijpt hem, want er is geen verlosser. 12O God, wees niet verre van mij; mijn God! haast U tot mijn hulp. 13Laat hen beschaamd worden, laat hen verteerd worden, die mijn ziel tegen zijn; laat hen met smaad en schande overdekt worden, die mijn kwaad zoeken. 14Doch ik zal geduriglijk hopen, en zal al Uw lof nog groter maken. 15Mijn mond zal Uw gerechtigheid vertellen, den gansen dag Uw heil; hoewel ik de getallen niet weet. 16Ik zal heengaan in de mogendheden des Heeren HEEREN; ik zal Uw gerechtigheid vermelden, de Uwe alleen. 17O God! Gij hebt mij geleerd van mijn jeugd aan, en tot nog toe verkondig ik Uw wonderen. 18Daarom ook, terwijl de ouderdom en grijsheid daar is, verlaat mij niet, o God, totdat ik dezen geslachte verkondige Uw arm, allen nakomelingen Uw macht. 19Ook is Uw gerechtigheid, o God, tot in de hoogte; Gij, Die grote dingen gedaan hebt; o God! wie is U gelijk? 20Gij, Die mij veel benauwdheden en kwaden hebt doen zien, zult mij weder levend maken, en zult mij weder ophalen uit de afgronden der aarde. 21Gij zult mijn grootheid vermeerderen, en mij rondom vertroosten. 22Ook zal ik U loven met het instrument der luit, Uw trouw, mijn God; ik zal U psalmzingen met de harp, o Heilige Israels! 23Mijn lippen zullen juichen, wanneer ik U zal psalmzingen, en mijn ziel, die Gij verlost hebt. 24Ook zal mijn tong Uw gerechtigheid den gansen dag uitspreken, want zij zijn beschaamd, want zij zijn schaamrood geworden, die mijn kwaad zoeken.
Tryck Enter för att markera den här versen, lägga till en anteckning eller kopiera den. Piltangenterna flyttar till nästa vers.
Versnumren följer den valda översättningen och kan i några kapitel skilja sig med en vers.