1För sångmästaren; en psalm av David. 2Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet. 3Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning. 4Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig. 5Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn. 6I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud. 7Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN. 8Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden 9och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats. 10Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp. 11Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa. 12För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig. 13Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl. 14Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv. 15Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.» 16Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare. 17Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd. 18HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. 19Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt. 20Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig! 21Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp. 22Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad! 23Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig. 24Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
1In you, Yahweh, I take refuge. Let me never be disappointed. Deliver me in your righteousness. 2Bow down your ear to me. Deliver me speedily. Be to me a strong rock, a house of defense to save me. 3For you are my rock and my fortress, therefore for your name’s sake lead me and guide me. 4Pluck me out of the net that they have laid secretly for me, for you are my stronghold. 5Into your hand I commend my spirit. You redeem me, Yahweh, God of truth. 6I hate those who regard lying vanities, but I trust in Yahweh. 7I will be glad and rejoice in your loving kindness, for you have seen my affliction. You have known my soul in adversities. 8You have not shut me up into the hand of the enemy. You have set my feet in a large place. 9Have mercy on me, Yahweh, for I am in distress. My eye, my soul, and my body waste away with grief. 10For my life is spent with sorrow, my years with sighing. My strength fails because of my iniquity. My bones are wasted away. 11Because of all my adversaries I have become utterly contemptible to my neighbors, A fear to my acquaintances. Those who saw me on the street fled from me. 12I am forgotten from their hearts like a dead man. I am like broken pottery. 13For I have heard the slander of many, terror on every side, while they conspire together against me, they plot to take away my life. 14But I trust in you, Yahweh. I said, “You are my God.” 15My times are in your hand. Deliver me from the hand of my enemies, and from those who persecute me. 16Make your face to shine on your servant. Save me in your loving kindness. 17Let me not be disappointed, Yahweh, for I have called on you. Let the wicked be disappointed. Let them be silent in Sheol. 18Let the lying lips be mute, which speak against the righteous insolently, with pride and contempt. 19Oh how great is your goodness, which you have laid up for those who fear you, which you have worked for those who take refuge in you, before the sons of men! 20In the shelter of your presence you will hide them from the plotting of man. You will keep them secretly in a dwelling away from the strife of tongues. 21Praise be to Yahweh, for he has shown me his marvelous loving kindness in a strong city. 22As for me, I said in my haste, “I am cut off from before your eyes.” Nevertheless you heard the voice of my petitions when I cried to you. 23Oh love Yahweh, all you his saints! Yahweh preserves the faithful, and fully recompenses him who behaves arrogantly. 24Be strong, and let your heart take courage, all you who hope in Yahweh.
1Een psalm van David, voor den opperzangmeester. 2Op U, o HEERE! betrouw ik, laat mij niet beschaamd worden in eeuwigheid; help mij uit door Uw gerechtigheid. 3Neig Uw oor tot mij, red mij haastelijk; wees mij tot een sterke Rotssteen, tot een zeer vast Huis, om mij te behouden. 4Want Gij zijt mijn Steenrots en mijn Burg; leid mij dan, en voer mij, om Uws Naams wil. 5Doe mij uitgaan uit het net, dat zij voor mij verborgen hebben, want Gij zijt mijn Sterkte. 6In Uw hand beveel ik mijn geest; Gij hebt mij verlost, HEERE, Gij, God der waarheid! 7Ik haat degenen, die op valse ijdelheden acht nemen, en ik betrouw op den HEERE. 8Ik zal mij verheugen en verblijden in Uw goedertierenheid, omdat Gij mijn ellende hebt aangezien, en mijn ziel in benauwdheden gekend; 9En mij niet hebt overgeleverd in de hand des vijands; Gij hebt mijn voeten doen staan in de ruimte. 10Wees mij genadig, HEERE! want mij is bange; van verdriet is doorknaagd mijn oog, mijn ziel en mijn buik. 11Want mijn leven is verteerd van droefenis, en mijn jaren van zuchten; mijn kracht is vervallen door mijn ongerechtigheid, en mijn beenderen zijn doorknaagd. 12Vanwege al mijn wederpartijders ben ik, ook mijn naburen, grotelijks tot een smaad geworden, en mijn bekenden tot een schrik; die mij op de straten zien, vlieden van mij weg. 13Ik ben uit het hart vergeten als een dode; ik ben geworden als een bedorven vat. 14Want ik hoorde de naspraak van velen; vreze is van rondom, dewijl zij te zamen tegen mij raadslaan; zij denken mijn ziel te nemen. 15Maar ik vertrouw op U, o HEERE! Ik zeg: Gij zijt mijn God. 16Mijn tijden zijn in Uw hand; red mij van de hand mijner vijanden, en van mijn vervolgers. 17Laat Uw aangezicht over Uw knecht lichten; verlos mij door Uw goedertierenheid. 18HEERE! laat mij niet beschaamd worden, want ik roep U aan; laat de goddelozen beschaamd worden, laat hen zwijgen in het graf. 19Laat de valse lippen stom worden, die hard spreken tegen den rechtvaardige, in hoogmoed en verachting. 20O, hoe groot is Uw goed, dat Gij weggelegd hebt voor degenen, die U vrezen; dat Gij gewrocht hebt voor degenen, die op U betrouwen, in de tegenwoordigheid der mensenkinderen! 21Gij verbergt hen in het verborgene Uws aangezichts voor de hoogmoedigheden des mans; Gij versteekt hen in een hut voor de twist der tongen. 22Geloofd zij de HEERE, want Hij heeft Zijn goedertierenheid aan mij wonderlijk gemaakt, mij voerende als in een vaste stad. 23Ik zeide wel in mijn haasten: Ik ben afgesneden van voor Uw ogen; dan nog hoordet Gij de stem mijner smekingen, als ik tot U riep. 24Hebt den HEERE lief, gij, al Zijn gunstgenoten! want de HEERE behoedt de gelovigen, en vergeldt overvloediglijk dengene, die hoogmoed bedrijft. Zijt sterk, en Hij zal ulieder hart versterken, allen gij, die op den HEERE hoopt!
Tryck Enter för att markera den här versen, lägga till en anteckning eller kopiera den. Piltangenterna flyttar till nästa vers.
Versnumren följer den valda översättningen och kan i några kapitel skilja sig med en vers.