Psalmer 130

1En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. 2Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. 3Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? 4Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. 5Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. 6Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. 7Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom. 8Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1Out of the depths I have cried to you, Yahweh. 2Lord, hear my voice. Let your ears be attentive to the voice of my petitions. 3If you, Yah, kept a record of sins, Lord, who could stand? 4But there is forgiveness with you, therefore you are feared. 5I wait for Yahweh. My soul waits. I hope in his word. 6My soul longs for the Lord more than watchmen long for the morning; more than watchmen for the morning. 7Israel, hope in Yahweh, for with Yahweh there is loving kindness. With him is abundant redemption. 8He will redeem Israel from all their sins.

1Een lied Hammaaloth. Uit de diepten roep ik tot U, o HEERE! 2HEERE! hoor naar mijn stem; laat Uw oren opmerkende zijn op de stem mijner smekingen. 3Zo Gij, HEERE! de ongerechtigheden gadeslaat; HEERE! wie zal bestaan? 4Maar bij U is vergeving, opdat Gij gevreesd wordt. 5Ik verwacht den HEERE; mijn ziel verwacht, en ik hoop op Zijn Woord. 6Mijn ziel wacht op den HEERE, meer dan de wachters op den morgen; de wachters op den morgen. 7Israel hope op den HEERE; want bij den HEERE is goedertierenheid, en bij Hem is veel verlossing. 8En Hij zal Israel verlossen van al zijn ongerechtigheden.