Psalmer 50

1En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster. 2Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans. 3Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt. 4Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk: 5»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.» 6Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela. 7Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag. 8Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig. 9Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor; 10ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen; 11jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant. 12Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är. 13Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod? 14Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste. 15Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.» 16Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan, 17du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig? 18Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag. 19Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek. 20Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du! 21Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen. 22I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning: 23den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

1The Mighty One, God, Yahweh, speaks, and calls the earth from sunrise to sunset. 2Out of Zion, the perfection of beauty, God shines out. 3Our God comes, and does not keep silent. A fire devours before him. It is very stormy around him. 4He calls to the heavens above, to the earth, that he may judge his people: 5“Gather my saints together to me, those who have made a covenant with me by sacrifice.” 6The heavens shall declare his righteousness, for God himself is judge. Selah. 7“Hear, my people, and I will speak; Israel, and I will testify against you. I am God, your God. 8I don’t rebuke you for your sacrifices. Your burnt offerings are continually before me. 9I have no need for a bull from your stall, nor male goats from your pens. 10For every animal of the forest is mine, and the livestock on a thousand hills. 11I know all the birds of the mountains. The wild animals of the field are mine. 12If I were hungry, I would not tell you, for the world is mine, and all that is in it. 13Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats? 14Offer to God the sacrifice of thanksgiving. Pay your vows to the Most High. 15Call on me in the day of trouble. I will deliver you, and you will honor me.” 16But to the wicked God says, “What right do you have to declare my statutes, that you have taken my covenant on your lips, 17since you hate instruction, and throw my words behind you? 18When you saw a thief, you consented with him, and have participated with adulterers. 19“You give your mouth to evil. Your tongue frames deceit. 20You sit and speak against your brother. You slander your own mother’s son. 21You have done these things, and I kept silent. You thought that I was just like you. I will rebuke you, and accuse you in front of your eyes. 22“Now consider this, you who forget God, lest I tear you into pieces, and there be no one to deliver. 23Whoever offers the sacrifice of thanksgiving glorifies me, and prepares his way so that I will show God’s salvation to him.”

1Een psalm van Asaf. De God der goden, de HEERE spreekt, en roept de aarde, van den opgang der zon tot aan haar ondergang. 2Uit Sion, de volkomenheid der schoonheid, verschijnt God blinkende. 3Onze God zal komen en zal niet zwijgen; een vuur voor Zijn aangezicht zal verteren, en rondom Hem zal het zeer stormen. 4Hij zal roepen tot den hemel van boven, en tot de aarde, om Zijn volk te richten. 5Verzamelt Mij Mijn gunstgenoten, die Mijn verbond maken met offerande! 6En de hemelen verkondigen Zijn gerechtigheid; want God Zelf is Rechter. Sela. 7Hoort, Mijn volk! en Ik zal spreken; Israel! en Ik zal onder u betuigen; Ik, God, ben uw God. 8Om uw offeranden zal Ik u niet straffen, want uw brandofferen zijn steeds voor Mij. 9Ik zal uit uw huis geen var nemen, noch bokken uit uw kooien; 10Want al het gedierte des wouds is Mijn, de beesten op duizend bergen. 11Ik ken al het gevogelte der bergen, en het wild des velds is bij Mij. 12Zo Mij hongerde, Ik zou het u niet zeggen; want Mijn is de wereld en haar volheid. 13Zou Ik stierenvlees eten, of bokkenbloed drinken? 14Offert Gode dank, en betaalt den Allerhoogste uw geloften. 15En roept Mij aan in den dag der benauwdheid; Ik zal er u uithelpen, en gij zult Mij eren. 16Maar tot den goddeloze zegt God: Wat hebt gij Mijn inzettingen te vertellen, en neemt Mijn verbond in uw mond? 17Dewijl gij de kastijding haat, en Mijn woorden achter u henenwerpt. 18Indien gij een dief ziet, zo loopt gij met hem; en uw deel is met de overspelers. 19Uw mond slaat gij in het kwade, en uw tong koppelt bedrog. 20Gij zit, gij spreekt tegen uw broeder; tegen den zoon uwer moeder geeft gij lastering uit. 21Deze dingen doet gij, en Ik zwijg; gij meent, dat Ik te enenmale ben, gelijk gij; Ik zal u straffen, en zal het ordentelijk voor uw ogen stellen. 22Verstaat dit toch, gij godvergetenden! opdat Ik niet verscheure en niemand redde. 23Wie dankoffert, die zal Mij eren; en wie zijn weg wel aanstelt, dien zal Ik Gods heil doen zien.