Job 32

1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig. 2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud; 3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job 4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han. 5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede. 6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening. 7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.» 8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd. 9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är. 10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag. 11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram. 12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord. 13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.» 14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis. 15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist. 16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar! 17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag. 18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder. 19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista. 20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara. 21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord. 22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

1So these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes. 2Then the wrath of Elihu the son of Barachel, the Buzite, of the family of Ram, was kindled against Job. His wrath was kindled because he justified himself rather than God. 3Also his wrath was kindled against his three friends, because they had found no answer, and yet had condemned Job. 4Now Elihu had waited to speak to Job, because they were elder than he. 5When Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, his wrath was kindled. 6Elihu the son of Barachel the Buzite answered, “I am young, and you are very old; Therefore I held back, and didn’t dare show you my opinion. 7I said, ‘Days should speak, and multitude of years should teach wisdom.’ 8But there is a spirit in man, and the breath of the Almighty gives them understanding. 9It is not the great who are wise, nor the aged who understand justice. 10Therefore I said, ‘Listen to me; I also will show my opinion.’ 11“Behold, I waited for your words, and I listened for your reasoning, while you searched out what to say. 12Yes, I gave you my full attention, but there was no one who convinced Job, or who answered his words, among you. 13Beware lest you say, ‘We have found wisdom, God may refute him, not man;’ 14for he has not directed his words against me; neither will I answer him with your speeches. 15“They are amazed. They answer no more. They don’t have a word to say. 16Shall I wait, because they don’t speak, because they stand still, and answer no more? 17I also will answer my part, and I also will show my opinion. 18For I am full of words. The spirit within me constrains me. 19Behold, my breast is as wine which has no vent; like new wineskins it is ready to burst. 20I will speak, that I may be refreshed. I will open my lips and answer. 21Please don’t let me respect any man’s person, neither will I give flattering titles to any man. 22For I don’t know how to give flattering titles; or else my Maker would soon take me away.

1Toen hielden de drie mannen op van Job te antwoorden, dewijl hij in zijn ogen rechtvaardig was. 2Zo ontstak de toorn van Elihu, den zoon van Baracheel, den Buziet, van het geslacht van Ram; tegen Job werd zijn toorn ontstoken, omdat hij zijn ziel meer rechtvaardigde dan God. 3Zijn toorn ontstak ook tegen zijn drie vrienden, omdat zij, geen antwoord vindende, nochtans Job verdoemden. 4Doch Elihu had gewacht op Job in het spreken, omdat zij ouder van dagen waren dan hij. 5Als dan Elihu zag, dat er geen antwoord was in den mond van die drie mannen, ontstak zijn toorn. 6Hierom antwoordde Elihu, de zoon van Baracheel, den Buziet, en zeide: Ik ben minder van dagen, maar gijlieden zijt stokouden; daarom heb ik geschroomd en gevreesd, ulieden mijn gevoelen te vertonen. 7Ik zeide: Laat de dagen spreken, en de veelheid der jaren wijsheid te kennen geven. 8Zekerlijk de geest, die in den mens is, en de inblazing des Almachtigen, maakt henlieden verstandig. 9De groten zijn niet wijs, en de ouden verstaan het recht niet. 10Daarom zeg ik: Hoor naar mij; ik zal mijn gevoelen ook vertonen. 11Ziet, ik heb gewacht op ulieder woorden; ik heb het oor gewend tot ulieder aanmerkingen, totdat gij redenen uitgezocht hadt. 12Als ik nu acht op u gegeven heb, ziet, er is niemand, die Job overreedde, die uit ulieden zijn redenen beantwoordde; 13Opdat gij niet zegt: Wij hebben de wijsheid gevonden; God heeft hem nedergestoten, geen mens. 14Nu heeft hij tegen mij geen woorden gericht, en met ulieder woorden zal ik hem niet beantwoorden. 15Zij zijn ontzet, zij antwoorden niet meer; zij hebben de woorden van zich verzet. 16Ik heb dan gewacht, maar zij spreken niet; want zij staan stil; zij antwoorden niet meer. 17Ik zal mijn deel ook antwoorden, ik zal mijn gevoelen ook vertonen. 18Want ik ben der woorden vol; de geest mijns buiks benauwt mij. 19Ziet, mijn buik is als de wijn, die niet geopend is; gelijk nieuwe lederen zakken zou hij bersten. 20Ik zal spreken, opdat ik voor mij lucht krijge; ik zal mijn lippen openen, en zal antwoorden. 21Och, dat ik niemands aangezicht aanneme, en tot den mens geen bijnamen gebruike! 22Want ik weet geen bijnamen te gebruiken; in kort zou mijn Maker mij wegnemen.