Job 27 · Tråd

1Åter hov Job upp sin röst och kvad: 2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse: 3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa, 4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal. 5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig. 6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar. 7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig. 8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud? 9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom? 10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid? 11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja. 12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar? 13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige: 14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med. 15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt. 16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera, 17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret. 18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig. 19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar. 20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen. 21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats. 22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast. 23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

1En Job ging voort zijn spreuk op te heffen, en zeide: 2Zo waarachtig als God leeft, Die mijn recht weggenomen heeft, en de Almachtige, Die mijner ziel bitterheid heeft aangedaan! 3Zo lang als mijn adem in mij zal zijn, en het geblaas Gods in mijn neus; 4Indien mijn lippen onrecht zullen spreken, en indien mijn tong bedrog zal uitspreken! 5Het zij verre van mij, dat ik ulieden rechtvaardigen zou; totdat ik den geest zal gegeven hebben, zal ik mijn oprechtigheid van mij niet wegdoen. 6Aan mijn gerechtigheid zal ik vasthouden, en zal ze niet laten varen; mijn hart zal die niet versmaden van mijn dagen. 7Mijn vijand zij als de goddeloze, en die zich tegen mij opmaakt, als de verkeerde. 8Want wat is de verwachting des huichelaars, als hij zal gierig geweest zijn, wanneer God zijn ziel zal uittrekken? 9Zal God zijn geroep horen, als benauwdheid over hem komt? 10Zal hij zich verlustigen in den Almachtige? Zal hij God aanroepen te aller tijd? 11Ik zal ulieden leren van de hand Gods; wat bij den Almachtige is, zal ik niet verhelen. 12Ziet, gij zelve allen hebt het gezien; en waarom wordt gij dus door ijdelheid verijdeld? 13Dit is het deel des goddelozen mensen bij God, en de erve der tirannen, die zij van den Almachtige ontvangen zullen. 14Indien zijn kinderen vermenigvuldigen, het is ten zwaarde; en zijn spruiten zullen van brood niet verzadigd worden. 15Zijn overgeblevenen zullen in den dood begraven worden, en zijn weduwen zullen niet wenen. 16Zo hij zilver opgehoopt zal hebben als stof, en kleding bereid als leem; 17Hij zal ze bereiden, maar de rechtvaardige zal ze aantrekken, en de onschuldige zal het zilver delen. 18Hij bouwt zijn huis als een motte, en als een hoeder de hutte maakt. 19Rijk ligt hij neder, en wordt niet weggenomen; doet hij zijn ogen open, zo is hij er niet. 20Verschrikkingen zullen hem als wateren aangrijpen; des nachts zal hem een wervelwind wegstelen. 21De oostenwind zal hem wegvoeren, dat hij henengaat, en zal hem wegstormen uit zijn plaats. 22En God zal dit over hem werpen, en niet sparen; van Zijn hand zal hij snellijk vlieden. 23Een ieder zal over hem met zijn handen klappen, en over hem fluiten uit zijn plaats.

Versnumren följer den valda översättningen och kan i några kapitel skilja sig med en vers.