Ordspråksboken 19

1Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre. 2Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste. 3En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas 4Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän. 5Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan. 6Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde. 7Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet. 8Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka 9Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås. 10Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar. 11Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit. 12En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset. 13En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp. 14Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN. 15Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. 16Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad. 17Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort. 18Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död. 19Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre. 20Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis. 21Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande. 22Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger. 23HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont. 24Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen. 25Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap. 26Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son. 27Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap. 28Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt. 29Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.

1Better is the poor who walks in his integrity than he who is perverse in his lips and is a fool. 2It isn’t good to have zeal without knowledge; nor being hasty with one’s feet and missing the way. 3The foolishness of man subverts his way; his heart rages against Yahweh. 4Wealth adds many friends, but the poor is separated from his friend. 5A false witness shall not be unpunished. He who pours out lies shall not go free. 6Many will entreat the favor of a ruler, and everyone is a friend to a man who gives gifts. 7All the relatives of the poor shun him: how much more do his friends avoid him! He pursues them with pleas, but they are gone. 8He who gets wisdom loves his own soul. He who keeps understanding shall find good. 9A false witness shall not be unpunished. He who utters lies shall perish. 10Delicate living is not appropriate for a fool, much less for a servant to have rule over princes. 11The discretion of a man makes him slow to anger. It is his glory to overlook an offense. 12The king’s wrath is like the roaring of a lion, but his favor is like dew on the grass. 13A foolish son is the calamity of his father. A wife’s quarrels are a continual dripping. 14House and riches are an inheritance from fathers, but a prudent wife is from Yahweh. 15Slothfulness casts into a deep sleep. The idle soul shall suffer hunger. 16He who keeps the commandment keeps his soul, but he who is contemptuous in his ways shall die. 17He who has pity on the poor lends to Yahweh; he will reward him. 18Discipline your son, for there is hope; don’t be a willing party to his death. 19A hot-tempered man must pay the penalty, for if you rescue him, you must do it again. 20Listen to counsel and receive instruction, that you may be wise in your latter end. 21There are many plans in a man’s heart, but Yahweh’s counsel will prevail. 22That which makes a man to be desired is his kindness. A poor man is better than a liar. 23The fear of Yahweh leads to life, then contentment; he rests and will not be touched by trouble. 24The sluggard buries his hand in the dish; he will not so much as bring it to his mouth again. 25Flog a scoffer, and the simple will learn prudence; rebuke one who has understanding, and he will gain knowledge. 26He who robs his father and drives away his mother, is a son who causes shame and brings reproach. 27If you stop listening to instruction, my son, you will stray from the words of knowledge. 28A corrupt witness mocks justice, and the mouth of the wicked gulps down iniquity. 29Penalties are prepared for scoffers, and beatings for the backs of fools.

1De arme, in zijn oprechtheid wandelende, is beter dan de verkeerde van lippen, en die een zot is. 2Ook is de ziel zonder wetenschap niet goed; en die met de voeten haastig is, zondigt. 3De dwaasheid des mensen zal zijn weg verkeren; en zijn hart zal zich tegen den HEERE vergrammen. 4Het goed brengt veel vrienden toe; maar de arme wordt van zijn vriend gescheiden. 5Een vals getuige zal niet onschuldig zijn; en die leugen blaast, zal niet ontkomen. 6Velen smeken het aangezicht des prinsen; en een ieder is een vriend desgenen, die giften geeft. 7Al de broeders des armen haten hem; hoeveel te meer gaan zijn vrienden verre van hem! Hij loopt hen na met woorden die niets zijn. 8Die verstand bekomt, heeft zijn ziel lief; hij neemt de verstandigheid waar, om het goede te vinden. 9Een vals getuige zal niet onschuldig zijn; en die leugen blaast, zal vergaan. 10De weelde staat een zot niet wel; hoeveel te min een knecht te heersen over vorsten! 11Het verstand des mensen vertrekt zijn toorn; en zijn sieraad is de overtreding voorbij te gaan. 12Des konings gramschap is als het brullen eens jongen leeuws; maar zijn welgevallen is als dauw op het kruid. 13Een zotte zoon is zijn vader grote ellende; en de kijvingen ener vrouw als een gestadig druipen. 14Huis en goed is een erve van de vaderen; maar een verstandige vrouw is van den HEERE. 15Luiheid doet in diepen slaap vallen; en een bedriegelijke ziel zal hongeren. 16Die het gebod bewaart, bewaart zijn ziel; die zijn wegen veracht, zal sterven. 17Die zich des armen ontfermt, leent den HEERE, en Hij zal hem zijn weldaad vergelden. 18Tuchtig uw zoon, als er nog hoop is; maar verhef uw ziel niet, om hem te doden. 19Die groot is van grimmigheid, zal straf dragen; want zo gij hem uitredt, zo zult gij nog moeten voortvaren. 20Hoor raad, en ontvang tucht, opdat gij in uw laatste wijs zijt. 21In het hart des mans zijn veel gedachten; maar de raad des HEEREN, die zal bestaan. 22De wens des mensen is zijn weldadigheid; maar de arme is beter dan een leugenachtig man. 23De vreze des HEEREN is ten leven; want men zal verzadigd zijnde vernachten; met het kwaad zal men niet bezocht worden. 24Een luiaard verbergt de hand in den boezem, en hij zal ze niet weder aan zijn mond brengen. 25Sla de spotter, zo zal de slechte kloekzinnig worden; en bestraf den verstandige, hij zal wetenschap begrijpen. 26Wie de vader verwoest, of de moeder verjaagt, is een zoon, die beschaamd maakt, en schande aandoet. 27Laat af, mijn zoon, horende de tucht, af te dwalen van de redenen der wetenschap. 28Een Belialsgetuige bespot het recht; en de mond der goddelozen slokt de ongerechtigheid in. 29Gerichten zijn voor de spotters bereid, en slagen voor den rug der zotten.