Markus 3

1Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand. 2Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för. 3Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.» 4Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego. 5Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. -- 6Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom. 7Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen. 8Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde. 9Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom. 10Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom. 11Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.» 12Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom. 13Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom. 14Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika, 15och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar. 16Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus; 17vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän); 18vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren 19och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom. 20Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta. 21Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen. 22Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna. 23Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan? 24Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd; 25och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd. 26Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. -- 27Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus. 28Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala; 29men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.» 30De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande. 31Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut. 32Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.» 33Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?» 34Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder! 35Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»

1He entered again into the synagogue, and there was a man there who had his hand withered. 2They watched him, whether he would heal him on the Sabbath day, that they might accuse him. 3He said to the man who had his hand withered, “Stand up.” 4He said to them, “Is it lawful on the Sabbath day to do good, or to do harm? To save a life, or to kill?” But they were silent. 5When he had looked around at them with anger, being grieved at the hardening of their hearts, he said to the man, “Stretch out your hand.” He stretched it out, and his hand was restored as healthy as the other. 6The Pharisees went out, and immediately conspired with the Herodians against him, how they might destroy him. 7Jesus withdrew to the sea with his disciples, and a great multitude followed him from Galilee, from Judea, 8from Jerusalem, from Idumaea, beyond the Jordan, and those from around Tyre and Sidon. A great multitude, hearing what great things he did, came to him. 9He spoke to his disciples that a little boat should stay near him because of the crowd, so that they wouldn’t press on him. 10For he had healed many, so that as many as had diseases pressed on him that they might touch him. 11The unclean spirits, whenever they saw him, fell down before him, and cried, “You are the Son of God!” 12He sternly warned them that they should not make him known. 13He went up into the mountain, and called to himself those whom he wanted, and they went to him. 14He appointed twelve, that they might be with him, and that he might send them out to preach, 15and to have authority to heal sicknesses and to cast out demons: 16Simon, to whom he gave the name Peter; 17James the son of Zebedee; John, the brother of James, and he called them Boanerges, which means, Sons of Thunder; 18Andrew; Philip; Bartholomew; Matthew; Thomas; James, the son of Alphaeus; Thaddaeus; Simon the Zealot; 19and Judas Iscariot, who also betrayed him. He came into a house. 20The multitude came together again, so that they could not so much as eat bread. 21When his friends heard it, they went out to seize him: for they said, “He is insane.” 22The scribes who came down from Jerusalem said, “He has Beelzebul,” and, “By the prince of the demons he casts out the demons.” 23He summoned them, and said to them in parables, “How can Satan cast out Satan? 24If a kingdom is divided against itself, that kingdom cannot stand. 25If a house is divided against itself, that house cannot stand. 26If Satan has risen up against himself, and is divided, he can’t stand, but has an end. 27But no one can enter into the house of the strong man to plunder, unless he first binds the strong man; and then he will plunder his house. 28Most certainly I tell you, all sins of the descendants of man will be forgiven, including their blasphemies with which they may blaspheme; 29but whoever may blaspheme against the Holy Spirit never has forgiveness, but is subject to eternal condemnation.” 30—because they said, “He has an unclean spirit.” 31His mother and his brothers came, and standing outside, they sent to him, calling him. 32A multitude was sitting around him, and they told him, “Behold, your mother, your brothers, and your sisters are outside looking for you.” 33He answered them, “Who are my mother and my brothers?” 34Looking around at those who sat around him, he said, “Behold, my mother and my brothers! 35For whoever does the will of God, the same is my brother, and my sister, and mother.”

1En Hij ging wederom in de synagoge; en aldaar was een mens, hebbende een verdorde hand. 2En zij namen Hem waar, of Hij op den sabbat hem genezen zou, opdat zij Hem beschuldigen mochten. 3En Hij zeide tot den mens, die de verdorde hand had: Sta op in het midden. 4En Hij zeide tot hen: Is het geoorloofd op sabbatdagen goed te doen, of kwaad te doen, een mens te behouden, of te doden? En zij zwegen stil. 5En als Hij hen met toorn rondom aangezien had, meteen bedroefd zijnde over de verharding van hun hart, zeide Hij tot den mens: Strek uw hand uit. En hij strekte ze uit; en zijn hand werd hersteld, gezond gelijk de andere. 6En de Farizeen, uitgegaan zijnde, hebben terstond met de Herodianen te zamen raad gehouden tegen Hem, hoe zij Hem zouden doden. 7En Jezus vertrok met Zijn discipelen naar de zee; en Hem volgde een grote menigte van Galilea, en van Judea. 8En van Jeruzalem, en van Idumea, en van over de Jordaan; en die van omtrent Tyrus en Sidon, een grote menigte, gehoord hebbende, hoe grote dingen Hij deed, kwamen tot Hem. 9En Hij zeide tot Zijn discipelen, dat een scheepje steeds omtrent Hem blijven zou, om der schare wil, opdat zij Hem niet zouden verdringen. 10Want Hij had er velen genezen, alzo dat Hem al degenen, die enige kwalen hadden, overvielen, opdat zij Hem mochten aanraken. 11En de onreine geesten, als zij Hem zagen, vielen voor Hem neder en riepen, zeggende: Gij zijt de Zone Gods. 12En Hij gebood hun scherpelijk dat zij Hem niet zouden openbaar maken. 13En Hij klom op den berg, en riep tot Zich, die Hij wilde; en zij kwamen tot Hem. 14En Hij stelde er twaalf, opdat zij met Hem zouden zijn, en opdat Hij dezelve zou uitzenden om te prediken; 15En om macht te hebben, de ziekten te genezen, en de duivelen uit te werpen. 16En Simon gaf Hij den toe naam Petrus; 17En Jakobus, den zoon van Zebedeus, en Johannes, den broeder van Jakobus; en gaf hun toe namen, Boanerges, hetwelk is, zonen des donders; 18En Andreas, en Filippus, en Bartholomeus, en Mattheus, en Thomas, en Jakobus, den zoon van Alfeus, en Thaddeus, en Simon Kananites, 19En Judas Iskariot, die Hem ook verraden heeft. 20En zij kwamen in huis; en daar vergaderde wederom en schare, alzo dat zij ook zelfs niet konden brood eten. 21En als degenen, die Hem bestonden, dit hoorden, gingen zij uit, om Hem vast te houden; want zij zeiden: Hij is buiten Zijn zinnen. 22En de Schriftgeleerden, die van Jeruzalem afgekomen waren, zeiden: Hij heeft Beelzebul, en door den overste der duivelen werpt Hij de duivelen uit. 23En hen tot Zich geroepen hebbende, zeide Hij tot hen in gelijkenissen: Hoe kan de satan den satan uitwerpen? 24En indien een koninkrijk tegen zichzelf verdeeld is, zo kan dat koninkrijk niet bestaan. 25En indien een huis tegen zichzelf verdeeld is, zo kan dat huis niet bestaan. 26En indien de satan tegen zichzelven opstaat, en verdeeld is, zo kan hij niet bestaan, maar heeft een einde. 27Er kan niemand in het huis eens sterken ingaan en zijn vaten ontroven, indien hij niet eerst den sterke bindt; en alsdan zal hij zijn huis beroven. 28Voorwaar, Ik zeg u, dat al de zonden den kinderen der mensen zullen vergeven worden, en allerlei lasteringen, waarmede zij zullen gelasterd hebben; 29Maar zo wie zal gelasterd hebben tegen den Heiligen Geest, die heeft geen vergeving in der eeuwigheid, maar hij is schuldig des eeuwigen oordeels. 30Want zij zeiden: Hij heeft een onreinen geest. 31Zo kwamen dan Zijn broeders en Zijn moeder; en buiten staande, zonden zij tot Hem, en riepen Hem. 32En de schare zat rondom Hem; en zij zeiden tot Hem: Zie, Uw moeder en Uw broeders daar buiten zoeken U. 33En Hij antwoordde hun, zeggende: Wie is Mijn moeder, of Mijn broeders? 34En rondom overzien hebbende, die om Hem zaten, zeide Hij: Ziet, Mijn moeder en Mijn broeders. 35Want zo wie den wil van God doet, die is Mijn broeder, en Mijn zuster, en moeder.