1Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och Juda allt slags stöd och uppehälle -- all mat till uppehälle och all dryck till uppehälle -- 2hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste, 3underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst. 4Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt självsvåld skall få råda över dem. 5Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot den högt ansedde. 6När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders hus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman; tag du hand om detta vacklande rike» -- 7då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta till styresman över folket.» 8Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans härlighets blickar. 9Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras själar, ty själva hava de berett sig olycka! 10Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty sådana skola äta sina gärningars frukt. 11Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter hans gärningar skall hans vedergällning bliva. 12Mitt folks behärskare är ett barn, och kvinnor råda över det. Mitt folk, dina ledare föra dig vilse och fördärva den väg, som du skulle gå. 13Men HERREN står redo att gå till rätta, han träder fram för att döma folken; 14HERREN vill gå till doms med sitt folks äldste och med dess furstar. »I haven skövlat vingården; rov från de fattiga är i edra hus. 15Huru kunnen I så krossa mitt folk och söndermala de fattiga?» Så säger Herren, HERREN Sebaot. 16Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och pingla med sina fotringar, 17därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd. 18På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt: fotringar, pannband och halsprydnader, 19örhängen, armband och slöjor, 20huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och amuletter, 21fingerringar och näsringar, 22högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar, 23speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. 24Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet. 25Dina män skola falla för svärd och dina hjältar i krig: 26hennes portar skola klaga och sörja, och övergiven skall hon sitta på marken.
1For, behold, the Lord, Yahweh of Armies, takes away from Jerusalem and from Judah supply and support, the whole supply of bread, and the whole supply of water; 2the mighty man, the man of war, the judge, the prophet, the diviner, the elder, 3the captain of fifty, the honorable man, the counselor, the skilled craftsman, and the clever enchanter. 4I will give boys to be their princes, and children shall rule over them. 5The people will be oppressed, everyone by another, and everyone by his neighbor. The child will behave himself proudly against the old man, and the base against the honorable. 6Indeed a man shall take hold of his brother in the house of his father, saying, “You have clothing, you be our ruler, and let this ruin be under your hand.” 7In that day he will cry out, saying, “I will not be a healer; for in my house is neither bread nor clothing. You shall not make me ruler of the people.” 8For Jerusalem is ruined, and Judah is fallen; because their tongue and their doings are against Yahweh, to provoke the eyes of his glory. 9The look of their faces testify against them. They parade their sin like Sodom. They don’t hide it. Woe to their soul! For they have brought disaster upon themselves. 10Tell the righteous “Good!” For they shall eat the fruit of their deeds. 11Woe to the wicked! Disaster is upon them; for the deeds of his hands will be paid back to him. 12As for my people, children are their oppressors, and women rule over them. My people, those who lead you cause you to err, and destroy the way of your paths. 13Yahweh stands up to contend, and stands to judge the peoples. 14Yahweh will enter into judgment with the elders of his people, and their leaders: “It is you who have eaten up the vineyard. The plunder of the poor is in your houses. 15What do you mean that you crush my people, and grind the face of the poor?” says the Lord, Yahweh of Armies. 16Moreover Yahweh said, “Because the daughters of Zion are haughty, and walk with outstretched necks and flirting eyes, walking to trip as they go, jingling ornaments on their feet; 17therefore the Lord brings sores on the crown of the head of the women of Zion, and Yahweh will make their scalps bald.” 18In that day the Lord will take away the beauty of their anklets, the headbands, the crescent necklaces, 19the earrings, the bracelets, the veils, 20the headdresses, the ankle chains, the sashes, the perfume bottles, the charms, 21the signet rings, the nose rings, 22the fine robes, the capes, the cloaks, the purses, 23the hand mirrors, the fine linen garments, the tiaras, and the shawls. 24It shall happen that instead of sweet spices, there shall be rottenness; instead of a belt, a rope; instead of well set hair, baldness; instead of a robe, a wearing of sackcloth; and branding instead of beauty. 25Your men shall fall by the sword, and your mighty in the war. 26Her gates shall lament and mourn; and she shall be desolate and sit on the ground.
1Want ziet, de Heere, HEERE der heirscharen, zal van Jeruzalem en van Juda wegnemen den stok en den staf, allen stok des broods, en allen stok des waters; 2Den held en den krijgsman, den rechter en den profeet, en den waarzegger, en den oude; 3Den overste van vijftig, en den aanzienlijke, en den raadsman, en den wijze onder de werkmeesters, en dien, die kloek ter tale is. 4En Ik zal jongelingen stellen tot hun vorsten, en kinderen zullen over hen heersen; 5En het volk zal gedrongen worden, de een zal zijn tegen den ander, en een iegelijk tegen zijn naaste; de jongeling zal stout zijn tegen den oude, de verachte tegen den eerlijke. 6Wanneer iemand zijn broeder uit het huis zijns vaders zal aangrijpen, zeggende: Gij hebt een kleed, wees ons ten overste, laat toch dezen aanstoot onder uw hand wezen; 7Zo zal hij in dien dag zijn hand opheffen, zeggende: Ik kan geen heelmeester wezen; er is ook geen brood en geen kleed in mijn huis; zet mij niet tot een overste des volks. 8Want Jeruzalem heeft aangestoten, en Juda is gevallen, dewijl hun tong en handelingen tegen den HEERE zijn, om de ogen Zijner heerlijkheid te verbitteren. 9Het gelaat huns aangezichts getuigt tegen hen, en hun zonden spreken zij vrij uit, gelijk Sodom; zij verbergen ze niet. Wee hunlieder ziel; want zij doen zichzelven kwaad. 10Zegt den rechtvaardige, dat het hem wel gaan zal; dat zij de vrucht hunner werken zullen eten. 11Wee den goddeloze, het zal hem kwalijk gaan, want de vergelding zijner handen zal hem geschieden. 12De drijvers Mijns volks zijn kinderen, en vrouwen heersen over hetzelve. O Mijn volk! die u leiden, verleiden u, en den weg uwer paden slokken zij in. 13De HEERE stelt Zich om te pleiten, en Hij staat, om de volken te richten. 14De HEERE komt ten gerichte tegen de oudsten Zijns volks en deszelfs vorsten, want gijlieden hebt dezen wijngaard verteerd; de roof des ellendigen is in uwe huizen. 15Wat is ulieden, dat gij Mijn volk verbrijzelt, en de aangezichten der ellendigen vermaalt? spreekt de Heere, HEERE der heirscharen. 16Verder zegt de HEERE: Daarom dat de dochteren van Sion zich verheffen, en gaan met uitgestrekten hals, en lonken met de ogen, al gaande en trippelende daarhenen treden, en alsof haar voeten gebonden waren. 17Zo zal de HEERE den schedel der dochteren van Sion schurftig maken, en de HEERE zal haar schaamte ontbloten. 18Ten zelfden dage zal de HEERE wegnemen het sieraad der kousebanden, en de netjes, en de maantjes. 19De reukdoosjes, en de kleine ketentjes, en de glinsterende kledingen, 20De hoofdkroning, en de armversierselen, en de bindselen, en de reukballetjes, en de oorringen, 21De ringen en de voorhoofdsierselen, 22De wisselklederen, en de manteltjes, en de hoedjes, en de buidels, 23De spiegels, en de fijn-linnen deksels, en de hulledoeken, en de sluiers. 24En het zal geschieden, dat er voor specerij stank zal zijn, en lossigheid voor een gordel, en kaalheid in plaats van haarvlechten, en omgording eens zaks in plaats van een wijden rok, en verbranding in plaats van schoonheid. 25Uw mannen zullen door het zwaard vallen, en uw helden in den strijd. 26En haar poorten zullen treuren, en leed dragen, en zij zal, ledig gemaakt zijnde, op de aarde zitten.
Tryck Enter för att markera den här versen, lägga till en anteckning eller kopiera den. Piltangenterna flyttar till nästa vers.
Versnumren följer den valda översättningen och kan i några kapitel skilja sig med en vers.